*jessica

Jag och Sandra har haft en härlig hemma helg och bara tagit det lugnt. Vi har känt oss som två gamla tanter, men vad ska man göra liksom? Orkar inte fest. Det har varit underbart väder hela helgen! Längtar till sommaren. En annan sak som jag inte längtar efter är allt tjat om vem som är brunast blablabla. Seriöst, tänk att ställa upp i ett 800 meters lopp och de andra får 400 meters försprång. Då känns det inte så jävla värt att ens starta. Så känns det för mig vad det gäller att bli brun! Men vad kan jag göra liksom? Jag är fan halv irländare. Irländare är ju inte direkt kända för sitt "bruna" pigment.
          Men det är så typiskt oss här i Sverige! Det var så härligt när jag var i USA i somras, speciellt i New York, för alla såg verkligen olika ut! Alla hade olika kläder, alla hade olika hårfärger, alla hade olika pigment. Alla såg ut som de ville. Men här i Sverige, och i fjuttiga Skövde känns det som att alla har ett ideal att följa! Alla har likadana kläder, alla har typ samma hårfärg, och alla strävar efter att bli brunast! Så jävla tråkigt egentligen.. Jag blir inte särskilt brun på sommaren, men man ska väl vara stolt över sina "släktdrag"? Sen är det ju en annan sak att jag funderar på att skaffa solkort på Nautilus, antar att jag är lika tråkig som resten av svenska folket.

Tyskland om mindre än en månad!

Jag träffade en tant förut när jag väntade på bussen som skulle ta mig till Mariestad. Vad kan hon ha varit, 50 år kanske? Hon pratade på om sin trasiga jacka och tog en klunk sprit mellan meningarna. Hon var inte särskilt berusad än, men jag visste att det inte skulle dröja särskilt länge till om hon fortsatte i den takten. När jag skulle hem senare på kvällen åkte hon med samma buss som mig igen. Den här gången var hon alldeles dimmig i ögonen och frågade ifall jag hade en cigarett jag kunde sälja till henne. Jag tror hon skulle gett nästan vad som helst för ett bloss. Hon spillde ut öl över hela bussen. Det stank och jag ville av bussen, fort! 
               Jag blir så ledsen över sånt här. Vad har hon gjort med sitt liv?! Är hon lycklig? Tänk vad många liv som förstörs av alkohol! Tänk att en av mina gamla bästa kompisars pappa fortfarande skulle ha levt om han inte hade haft problem med alkoholen. Tänk vad många misstag som inte skulle ha gjorts om det inte fanns alkohol.

5 månader.
5 uuuuuuuuunderbara månader med dig!
Och fler kommer det bli.

Can we turn back time?

---

     

"God natt älskling, ska sova nu.
Blir bara mer och mer kär i dig för varje gång vi träffas!
Du är fantastisk! Finns ingen som är bättre än dig. <3"
Kan en måndagmorgon börja bättre?! När jag vaknade kollade jag på mobilen och hade fått det här gulliga smset från Johan! Mums

Jag har svårt för att få det att gå ihop. Jag vill ge hela mig, men jag vet inte ifall jag vågar. Jag är rädd för att bli sårad. Jag vill inte göra samma misstag som förra gången, det gjorde så ont. Det är svårt att  våga satsa allt, men det är också svårt att låta bli. Jag tänker satsa, sen får det bära eller brista. Jag tror på oss...

Vissa dagar i skolan kan jag gå runt och tänka: "Tänk va tråkigt liv hon måste ha" eller "Tänk om det där va jag, fy fan" om vissa personer. Jag kan gå runt och dömma folk utan att ha snackat ett ord med dom eller har en aningom hur deras liv ser ut. Varför skulle jag ha rätt att göra det? Nu är det ju så att jag går inte fram till dom som jag tänker så om, men jag tänker fortfarande tanken! Dessutom finns det ett ordspråk som lyder: det är tanken som räknas.Och förresten hur kan jag veta att mitt liv är så bättre än deras? Ett bra liv för mig är när man har nära och kära. Jag kan ju inte se på någon annans kläder eller utseende ifall de är lyckliga och trivs med deras liv!
          För nästan precis ett år sedan så var jag med och gjorde cabarén på stöpenskolan. När vi spelade upp den så gick en tjej från min dåvarande klass (hon spelade i orkestern) upp på scenen och rockade loss riktigt ordentligt med sin saxofon i famnen! Jag såg hur de "coola" tjejerna i publiken satt och skrattade åt henne, "herre gud, hon skämmer ju ut sig" kan jag tänka mig att de sa till varandra. Men va det de som vågade gå upp på scenen och bara vara sig själva och ha kul? NEJ NEJ och åter igen NEJ! Jag tyckte att min klasskompis va så jääävla cool i just det ögonblicket! Hon brydde sig inte om vad andra tyckte, hon var bara sig själv helt enkelt. Det vore ju det allra enklaste, om alla bara kunde vara sig själva! Och om man slutade dömma folk. Jag tror att de flesta syndar genom att dömma, men det kan ju vara något att tänka på!

I eftermiddag blir det att studa matte, tagga inför matte B prov imorgon!!

Igår var det fest hos Eidam. På förmiddagen åkte jag och Amanda in till Skövde och gick på affrodans, så jävla härlig känsla! Sen åkte jag hem till Johan en stund på dagen och sen tillbaka till Amanda. Vi gjorde iordning oss och laddade med bumbibjörnarna. Vi drog till Adam vid 8, då var Adam, Rickard, Rinat och Jesper där. Senare på kvällen kom det lite mer folk. Johan kom förbi en sväng och jag lovar er, han är den mest underbara pojkvännen man kan ha! Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag tycker om denna kille. Jag har haft tur som har träffat honom.

Kvällen var väl för övrigt helt okej, vissa saker var dock bättre än andra.
Tack älskling för att du finns!

Jag är kär i en ängel.
Han ser rakt igenom mig.
Det verkar som solen aldrig når längre än dit min Johan går.

     

Idag är det 6 månader sedan den där hemska dagen. Du berättade för mig att du inte hade kvar samma känslor, att du ville ta en paus. Nästa dag hade du typ ny tjej. Haha, nästan skrattretande när man tänker på det i efterhand. Helt seriöst kändes det som att mitt liv var över. Jag grät mig igenom sista lektionen på dagen och sen åkte jag hem och grät ännu mera. Jag funderade på hur ett liv skulle bli utan dig.

Här sitter jag nu, ett halvår senare och är hur lycklig som helst! Tänka sig, att just den där hemska dagen och det hemska du gjorde mot mig har ledit till något ännu bättre och ännu finare. Jag trodde att jag visste vad kärlek var. Det gjorde jag inte, men nu vet jag. Kärlek för mig är Johan.

Tack alla underbara vänner som alltid finns där och ställer upp! Just den där dagen för ett halvår sedan var hemsk, men ni fanns där och stöttade. Utan er skulle jag inte vara någonting. Ni vet vilka ni är. Ni är bäst <3

Hur kär får man bli? Jag är tok kär i dig. Jag är verkligen det. Helt jävla såld. Ibland skrämmer det mig. Tanken på ett liv utan dig känns hemsk. Utan dig skulle en del av mig saknas. Det kanske inte är bra att vara för kär Eller kan man bli det? FÖR kär? Man tänker inte klart när man är kär i alla fall. Och jag måste erkänna att jag är väldigt avundsjuk av mig. Det har jag aldrig varit förut men tror det är det att jag inte vill förlora dig. Skulle inte orka att bli sårad igen. Att vara tillsammans med någon innebär att man har "makten" att såra varandra, men att man litar på varandra att man inte ska göra det. Låter det logiskt?

Hej jag heter Jessica Henry.
Jag är galet kär i Johan Sensson.
Jag är lycklig.

Är det inte det man går och gör hela livet? Längtar.. Man är aldrig nöjd! Inte jag i alla fall...Det är ganska tragiskt egentligen. När det är vinter så längtar jag efter sommar, när det är sommar längtar jag efter jul. Eller så finns det någonting annat jag längtar efter. I skolan går man och längtar efter att något roligt ska hända, man längtar tills skolan är slut, man längtar till helgen. Man längtar bort från vardagen.

Jag går mest runt och längtar efter Johan. Ibland saknar jag honom så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag längtar efter att få ha honom nära mig. Jag lovar, så fort vi skiljs åt längtar jag efter honom! De flesta skulle nog säga "men det är väl bra?! Det tyder ju på att du tycker om honom och blablabla..." Men vad mer? Är det det livet går ut på? Att längta? Ibland tror jag det är bra att bara stanna upp, och tänka på alla bra saker! Åh va härligt med vinter, det är så vackert med solstrålar på nyfallen snö. Och dessutom är det vår nu snart också, underbart! Kolla! där kom det igen, längtan efter vår... Helt omedvetet. Jag tror det är ganska svårt att komma ifrån det faktiskt. Men det kanske inte är så dåligt med längtan egentligen? Det är en ganska härlig känska ändå. Det bubblar ju i en när man längtar, ibland kan man få ett glädjerus, man ser fram emot något...

Jag var på yoga förut, ledaren upprepade hela tiden "tänk på nuet". Jag insåg först då hur svårt det var att bara leva i nuet. Mina tankar skenade lätt iväg åt vad jag har gjort, och vad jag skulle göra. Det är något jag måste bli bättre på, att inte tänka och oroa mig så mycket.

Dagens djupa tankar. Ikväll blir det att kolla medium, LÄNGTAR!