*jessica

Vissa dagar i skolan kan jag gå runt och tänka: "Tänk va tråkigt liv hon måste ha" eller "Tänk om det där va jag, fy fan" om vissa personer. Jag kan gå runt och dömma folk utan att ha snackat ett ord med dom eller har en aningom hur deras liv ser ut. Varför skulle jag ha rätt att göra det? Nu är det ju så att jag går inte fram till dom som jag tänker så om, men jag tänker fortfarande tanken! Dessutom finns det ett ordspråk som lyder: det är tanken som räknas.Och förresten hur kan jag veta att mitt liv är så bättre än deras? Ett bra liv för mig är när man har nära och kära. Jag kan ju inte se på någon annans kläder eller utseende ifall de är lyckliga och trivs med deras liv!
          För nästan precis ett år sedan så var jag med och gjorde cabarén på stöpenskolan. När vi spelade upp den så gick en tjej från min dåvarande klass (hon spelade i orkestern) upp på scenen och rockade loss riktigt ordentligt med sin saxofon i famnen! Jag såg hur de "coola" tjejerna i publiken satt och skrattade åt henne, "herre gud, hon skämmer ju ut sig" kan jag tänka mig att de sa till varandra. Men va det de som vågade gå upp på scenen och bara vara sig själva och ha kul? NEJ NEJ och åter igen NEJ! Jag tyckte att min klasskompis va så jääävla cool i just det ögonblicket! Hon brydde sig inte om vad andra tyckte, hon var bara sig själv helt enkelt. Det vore ju det allra enklaste, om alla bara kunde vara sig själva! Och om man slutade dömma folk. Jag tror att de flesta syndar genom att dömma, men det kan ju vara något att tänka på!

I eftermiddag blir det att studa matte, tagga inför matte B prov imorgon!!