*jessica

Jag vet inte vad jag ska skriva i det här inlägget egentligen. Det finns så mycket jag vill skriva. Så mycket känslor och underbara människor jag vill berätta om. Vill få er att förstå hur bra de är, men jag vet inte ifall det finns ord för det ens. Det bubblar i hela kroppen bara. Igår efter skolan blev det fika på pims med härligt umgänge och det uppskattades till tusen. Och Mandispandis är en av dom allra bästa, plus att hon är miin. Det finns en låt som gör mig väldigt glad. Jag önskar jag kunde lägga ut den här men tyvärr sträcker mina tekniska kunskaper sig inte så långt.. A kanske kan hjälpa mig imorgon.

Ibland saknar jag dig.
Men det kan aldrig, aldrig bli vi igen.